Ett hållbart skogsbruk med ökad klimatnytta

Avverkning i Västerbotten nu lika stor som tillgänglig tillväxt

13 december 2021

Skogen i Västerbotten växer som aldrig förr. Men även avverkningen är mer omfattande än tidigare. År 2020 avverkades så gott som hela den tillgängliga tillväxten, drygt 9 miljoner skogskubikmeter. När dessutom efterfrågan på skogsråvara i framtiden förmodas öka än mer, blir frågan hur detta behov ska tillfredsställas. Och hur naturvård och rennäring påverkas.

I takt med att intresset för – och kampen om – de förnybara skogliga resurserna ökat, inte minst i spåren av klimatförändringarna, avverkas en allt större del av den årliga tillväxten i Sverige. Så också i Norrland och Västerbotten. År 2020 avverkades 93,3 miljoner skogskubikmeter i Sverige. I Västerbotten var uttaget dryga 9 miljoner m3sk, alltså nära 10 procent av den totala svenska avverkningen. Länet har runt 11 procent av det svenska virkesförrådet. Prognosen för 2021 visar på en ännu större avverkning, runt 96 miljoner skogskubikmeter i landet. Tendensen i Västerbotten är densamma.

Trycket ökar

Det är precis på gränsen, sett till tillväxten och hur mycket de tillgängliga markerna klarar att leverera utan att uttaget tär på framtida resurser. Enligt Skogsstyrelsen ligger den högsta hållbara avverkningsnivån i Västerbotten på just drygt 9 miljoner skogskubikmeter per år.

– Vi är på väg att slå i taket nu, säger Andreas Eriksson, utredare vid Skogsstyrelsen.

Och trycket ökar. Suget efter träråvara har aldrig varit större. Såväl efterfrågan på virke till byggen och konstruktion som träfiber till kartong- och pappersindustrin är rekordstort. Till detta kommer behovet av förnyelsebara bränslen i klimatkrisens spår. Så gott som samtliga bedömare inom industrin, politiken, ansvariga myndigheter och forskningen räknar med att efterfrågan på skogsråvara kommer att fortsätta att stiga.

– Ökad efterfrågan innebär ofta hårdare konkurrens, vilket brukar leda till högre priser på varan. Det kan låta bra för skogsägaren, men leder också till sämre lönsamhet för industrin säger Eriksson.

Potential för ökade avverkningar

Så vad finns det då för möjligheter att möta den ökade efterfrågan på skogsråvara? Går det till exempel att öka avverkningarna i Västerbotten?

Både Andreas Eriksson och Tomas Lundmark, professor i skogsskötsel vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, är överens om att ”potentialen finns”, inte minst i norra Norrlands inland. Men det är inga lätta kubikmeter att få ut. Bestånden ligger långt från sågverk och massafabriker eller krångligt till ur logistiksynpunkt, och lämnas därför ofta. Lönsamheten för den enskilde skogsägaren är dålig.

Dessutom är konflikter med andra intressen, som naturvården men också rennäringen, påtagliga. Samebyarna motsätter sig kalavverkning och markberedning på vinterbetesmarkerna och de senaste åren har konflikterna mellan skogsbruk och rennäring blivit fler och tuffare.

"Tippng point"

– Vi har nått en tipping point. Det krävs ett förändrat skogsbruk för att inte renbetet, framför allt lavarna, ska minska ännu mer, säger Per Sandström som arbetar med skoglig resursanalys vid SLU i Umeå, bland annat med renbruksplaner tillsammans med samebyarna.

Sandström inser att behovet av mer skogsråvara väger tungt, men menar att betydligt större hänsyn måste tas till andra som brukar marken, till exempel samebyarna.

– De för renarna livsviktiga lavarna behöver kontinuitet. Därför vore hyggesfria metoder utan markberedning önskvärt ur renskötselsynpunkt. Bättre röjning och gallring som glesar ut skulle också uppskattas av samebyarna, säger han och lägger till ett nej till contorta.

Tomas Lundmark tror att skogsbruk och rennäring skulle kunna mötas, till exempel med hyggesfria metoder. Men här har staten ett stort ansvar, säger han.

– Plockhuggning eller blädning, där man går in och tar ut enstaka träd, skulle gynna rennäringen genom att marklaven växer bättre i glesare skog. Men det är för dyrt för markägaren. En modell med ett statligt gallringsstöd som går renskötseln till mötes samtidigt som skogsägaren kompenseras för fördyringen skulle kunna vara lösningen.

– Ett gallringsstöd vore jättepositivt för renskötseln, kommenterar Per Sandström.

Skydd av skogsmark

Att skydda och undanta mer skogsmark än i dag, är Tomas Lundmark däremot tveksam till.

– I dag är ungefär 25 procent av skogsmarken undantagen. När vi redan nu skördar i stort sett hela tillväxten på de övriga 75 procenten, förstår alla att vi inte kan skydda mer om vi ska konsumera som hittills.

Frågan är om det behövs. Kanske kan ekonomi, biologisk mångfald och andra värden kombineras?

Per Angelstam, professor emeritus i skogs- och naturresursförvaltning vid SLU, tror det. Han tycker att alldeles för stort fokus lagts vid volym och bruttoavverkning och tycker att vi säljer skogsråvaran alldeles för billigt.

– I dag exporterar det mesta för förädling någon annanstans. Det är en dålig affär. Med mer förädling i Sverige skulle skogens värde väsentligt kunna höjas och generera mer pengar på varje kubikmeter skog som togs ut.

Och tjänar skogs- och trävaruindustrin mer på de odlingsytor vi redan i dag nyttjar, kan den obrukade skogen få stå kvar – och skapa andra värden.

– Vi måste komma ihåg att det finns en konflikt mellan industrin och skogsägarna. Förutom vårt ansvar för naturvärdena och den biologiska mångfalden, har skogen för många ett stort socialt värde. Många vill bo och leva i vacker natur, inte intill ett kalhygge, säger Angelstam.

­

Digitalisering ger möjligheter

Andreas Eriksson vid Skogsstyrelsen pekar på digitaliseringens möjligheter när det gäller att hitta och tillgängliggöra de resurser som ändå finns.

– Dels vid inventering och kartläggning av skog, dels i avverkningslogistiken för att få varje stamdel att hamna i bästa möjliga bearbetningssystem.

Men det kommer ändå inte att räcka. För att möta efterfrågan på skogsråvara måste tillväxten i redan brukade skogar öka kraftigt. Det stavas framför allt gödsling, menar Lundmark.

– Det är odiskutabelt. Gödslingen ger snabbast effekt på tillväxten, inte minst här i norr där bristen på kväve är stor. Med rätt markberedning, rätt val av plantor och en liten dos kväve till plantan får man på sikt en ännu bättre tillväxt. Sedan bör man gödsla ytterligare minst ett par vändor innan man har en avverkningsmogen skog.

Överhuvudtaget tycker Tomas Lundmark att markägarna borde involveras betydligt mer i diskussionerna om det framtida skogsbruket.

– Det är en balans mellan den privata skogsägarens rätt att själv bestämma och samhällsintresset att utnyttja den här förnybara resursen. I dialog med markägarna tror jag att fler är beredda att bidra till samhällets behov. Skogsägarna måste betraktas som en del av lösningen, inte som nu, som problemet, säger han.

Text: Bertholof Brännström